Dear Frank
När vi skulle iväg vid julen blev jag bekymrad när vid kom till bilen. Där hade någon trampat runt fordonet utan synbar anledning och den gamla paranoian dök upp. Håller de på nu igen? Men varför i jösse namn skulle de börja nu, och vid bilen? Jag försökte ta det lugnt, och tittade vid vindrutetorkarna för att se om någon lämnat ett meddelande.
Noops.
Så vi åkte iväg och jag tänkte (faktiskt) inte så mycket mer på det.
Förrän vi kom hem igen och jag gick upp till bilen för att ta hand om den – och någon hade varit där igen. Och denna gång hittade jag ett meddelande under vindrutetorkaren!
Jäpp, ni som läst innan kan gissa vem.
Och jag blev faktiskt glad. (Faktiskt, nu igen, men jag menar det för det är ju inte helt självklart.) Friskt vågat hälften vunnet anser jag och skrev faktiskt ett sms till honom. Där det framgick att jag visst kan tänka mig att ses – helt förutsättningslöst.
Det kan ha varit dumt gjort för när jag inte kunde svara dagen efter ringde han vad som kändes som hundra gånger på raken (i verkligheten var det fem, men ändå).
Vilket känns som om han tog hela armen när jag visade intresse för lillfingernageln, hmm.
Det är bra att veta innan så att inte jag, min otydliga jävel, gör honom förvirrad.
Om han är den där sortens man som jag brukar dra till mig, den sorten som tror att jag behöver hjälp, är det bäst att jag tar det ur honom med det samma. Jag behöver inte hjälp*, jag är fullt kapabel att ta hand om mig själv (och lite till) och karlar som får en kick av att ta hand om någon till synes liten svag och värnlös göre sig icke besvär; jag vill bara tala om det.
Ni av den sorten blir alltid besvikna när jag sätter ner min (lilla men väldigt tunga) fot och pekar med hela (spänsliga väna) handen åt andra hållet. Basta!
* åtminstone inte den sortens hjälp, ska jag ha hjälp ska det vara av min familj, inte av någon som egentligen – medvetet eller omedvetet – gör det för att på ett eller annat sätt få mig nära (läs få mig i säng, med reservation för att det finns andra sätt att binda någon till sig eller ha en hållhake)
