Dear Frank, jag blir så glad när jag ser hans Volvo stå där. Och när den inte står där tänker jag 'nääe'.
Och han är så väldigt trevlig och rar och omtänksam och på pappret, du vet det teoretiska där man kan kryssa av ett antal punkter, där stämmer det väldigt väl.
Men när jag tänker på att kyssa honom. Eller att krypa ner nära och naken. Ja då vet jag inte. Jag känner inget alls då. Inget 'nej' heller för då skulle jag veta.
Och det är det jag inte gör. Vet alltså. Borde jag inte göra det vid det här laget?
Så det lutar alltså mot nej fast jag så gärna skulle önska? Jag börjar ana det nu.
För med Den Försvunne så visste jag ju nästan genast. Hade tiden och möjligheten funnits tror jag att vi satt på varann helt våldsamt bakom något hörn.
Eller - och det här kan vara signifikant - trånar jag efter Den Försvunne bara för att han är 'säker'? (Läs omöjlig. Som vanligt alltså.)
Men om jag inte vill kyssas... varför blir jag då så glad när jag ser Den Rara Finas bil?
Är det bara för att jag blivit så svårt präglad på Volvo genom åren?
Jag har mycket svårt att se att en Fiat skulle ha samma effekt.
Herregud.
Hjälp Frank, jag är helt sjuk.
måndag 17 oktober 2011
tisdag 4 oktober 2011
icke kontanta - fråga icke
Dear Frank, mitt förakt för telenor växer. Nu har jag själv tabbat mig genom att inte sakna deras faktura, förmodligen med den omedvetna känslan 'varför betala för något som ändå inte funkar' men icke desto mindre: det klart jag ska betala deras fakturor. Naturligtvis ska det vara så. Så det gjorde jag. Det här är vad som hänt sedan...:
Telenor stängde av min telefon, samma dag som jag lade in fakturan hos banken.
Okej så långt; jag förstår dem. Det är okej.
Jag frågade dem och de sa då och sa idag, att innan de hann skicka mitt ärende vidare till inkasso så hann jag betala.
De har nu haft pengarna i över en vecka - men sätta igång min telefon? Icke.
På telefon säger de att
1. Jag har ingen skuld hos dem
2. De kan ändå inte sätta igång min telefon
Varför? undrar då jag.
'Vi kan se att pengarna var på vårt konto samma dag som vi senare skickade ditt ärende till inkasso men den som skickade vidare ditt ärende såg inte det då.'
Nej, okej. Så i värsta fall får jag betala även till inkassoföretaget för att de har skickat ett brev trots att skulden var betald - men varför kan då inte NI sätta igång min telefon - du sa ju nyss att jag inte har någon skuld hos er - och så får jag betala brevkostnaden till inkassoföretaget?
'Du måste betala till dem också.'
Men ni är ju två helt olika företag?
'Ja.'
Helt fristående från varann?
'Ja.'
Men trots att det är sju dagar sedan jag betalade min faktura till er så kan jag ändå inte få använda min telefon?
'Eh, nej.'
Fast jag har inget obetalt hos er?
'Eh, nej.'
Så om jag har en skuld till ett annat företag som är helt fristående från er, säg, tex vattenfall, eller kanske ikea, en faktura som jag ännu inte fått och än mindre förfallit ännu - då anser ni ändå att ni kan stänga av min telefon för det?
'Självklart inte!'
Nää, det tycker ju inte jag heller - så eftersom jag inte har någon skuld hos ER - och det inkassoföretag ni använder er av inte hann få iväg något brev innan falturan var betald - varför får jag inte tillgång till det abonnemang som jag är bunden till? Är det inte de som ska driva in inkassokostnaden i så fall?
'Vänta så ska jag prata med en kollega.'
Och här, dear Frank och mina damer och herrar, händer det som alltid händer hos telenor - jag blir bortkopplad. Och ingen jävel ringer upp, och det är väl lika bra det eftersom jag lånat en telefon för att kunna ringa dem.
Så jag köper ett kontantkort för att inte behöva använda andra människors telefoner. Och då blir det ännu värre:
Ringer jag från kontantkortet till deras kundservice (åh, vad det tar emot att inte sätta det inom sitationstecken!) slipper jag visserligen den evighetslånga upprabblingen av val jag kan göra - men det är å andra sidan OMÖJLIGT att få prata med någon.
Som kontantkortsinnehavare förväntas jag inte ha några andra frågor än om mitt saldo eller att vilja ändra svarsbesked i min telefonsvarare. INGET val om att få prata med någon.
Efter en minut och 25 sekunder kopplas samtalet automatiskt ned.
Inte ens den funktionen som finns ibland 'orkar du vänta länge nog' så kopplas du till telefonist, dyker upp.
Nu ska jag prova om det går att dölja mitt nummer så jag kan ringa dem igen och prata med dem.
Jag ser lite olika scenarion framför mig om vad som kan komma att hända - INGET av dem är något positivt.
Telenor stängde av min telefon, samma dag som jag lade in fakturan hos banken.
Okej så långt; jag förstår dem. Det är okej.
Jag frågade dem och de sa då och sa idag, att innan de hann skicka mitt ärende vidare till inkasso så hann jag betala.
De har nu haft pengarna i över en vecka - men sätta igång min telefon? Icke.
På telefon säger de att
1. Jag har ingen skuld hos dem
2. De kan ändå inte sätta igång min telefon
Varför? undrar då jag.
'Vi kan se att pengarna var på vårt konto samma dag som vi senare skickade ditt ärende till inkasso men den som skickade vidare ditt ärende såg inte det då.'
Nej, okej. Så i värsta fall får jag betala även till inkassoföretaget för att de har skickat ett brev trots att skulden var betald - men varför kan då inte NI sätta igång min telefon - du sa ju nyss att jag inte har någon skuld hos er - och så får jag betala brevkostnaden till inkassoföretaget?
'Du måste betala till dem också.'
Men ni är ju två helt olika företag?
'Ja.'
Helt fristående från varann?
'Ja.'
Men trots att det är sju dagar sedan jag betalade min faktura till er så kan jag ändå inte få använda min telefon?
'Eh, nej.'
Fast jag har inget obetalt hos er?
'Eh, nej.'
Så om jag har en skuld till ett annat företag som är helt fristående från er, säg, tex vattenfall, eller kanske ikea, en faktura som jag ännu inte fått och än mindre förfallit ännu - då anser ni ändå att ni kan stänga av min telefon för det?
'Självklart inte!'
Nää, det tycker ju inte jag heller - så eftersom jag inte har någon skuld hos ER - och det inkassoföretag ni använder er av inte hann få iväg något brev innan falturan var betald - varför får jag inte tillgång till det abonnemang som jag är bunden till? Är det inte de som ska driva in inkassokostnaden i så fall?
'Vänta så ska jag prata med en kollega.'
Och här, dear Frank och mina damer och herrar, händer det som alltid händer hos telenor - jag blir bortkopplad. Och ingen jävel ringer upp, och det är väl lika bra det eftersom jag lånat en telefon för att kunna ringa dem.
Så jag köper ett kontantkort för att inte behöva använda andra människors telefoner. Och då blir det ännu värre:
Ringer jag från kontantkortet till deras kundservice (åh, vad det tar emot att inte sätta det inom sitationstecken!) slipper jag visserligen den evighetslånga upprabblingen av val jag kan göra - men det är å andra sidan OMÖJLIGT att få prata med någon.
Som kontantkortsinnehavare förväntas jag inte ha några andra frågor än om mitt saldo eller att vilja ändra svarsbesked i min telefonsvarare. INGET val om att få prata med någon.
Efter en minut och 25 sekunder kopplas samtalet automatiskt ned.
Inte ens den funktionen som finns ibland 'orkar du vänta länge nog' så kopplas du till telefonist, dyker upp.
Nu ska jag prova om det går att dölja mitt nummer så jag kan ringa dem igen och prata med dem.
Jag ser lite olika scenarion framför mig om vad som kan komma att hända - INGET av dem är något positivt.
måndag 19 september 2011
berätta för mig/ avsluta med fyrkant
Dear Frank, jag vet att det blev långrandigt. Men jag vill att telenor ska svara på
• varför jag måste trycka in tiosiffrigt telefon/personnummer och 'avsluta med fyrkant' när det ändå inte leder någon som helst vart? Någonsin!
• varför de inte på månader har kunnat koppla rätt internt?
• varför de gillar att ha så många val innan man ens hamnar i rätt kö - särskilt om man ändå hamnar i 'vanlig kundtjänstkö' ändå?
• varför får omkopplade samtal som redan väntat 25 minuter i kö ingen egen gräddfil till den avdelning de nu lyckas koppla en till?
• varför det kostar pengar att få hjälp i butik men inte i telefon?
• hur en sex dagar gammal uppdatering kan innebära att jag inte kan komma åt nätet?
• andra dagar, när de inte anser att de har problem med sina egna telefoner, men då det är många som ringer - det är inte trevligt att bli automatiskt bortkopplad med motiveringen att det är många som ringer. Ibland har folk tid att sitta i kö.
(Säg istället 'vi rekommenderar dig att ringa tillbaka senare, om du ändå vill stanna i kön tryck...' Haha, 'tryck ditt personnummer, skostorlek i gummistövlar, ditt postnummer och siffran på ditt hus, skatteverkets omöjliga numrering av din lägenhet och din årsinkomst. Avsluta med fyrkant!')
• varför jag måste trycka in tiosiffrigt telefon/personnummer och 'avsluta med fyrkant' när det ändå inte leder någon som helst vart? Någonsin!
• varför de inte på månader har kunnat koppla rätt internt?
• varför de gillar att ha så många val innan man ens hamnar i rätt kö - särskilt om man ändå hamnar i 'vanlig kundtjänstkö' ändå?
• varför får omkopplade samtal som redan väntat 25 minuter i kö ingen egen gräddfil till den avdelning de nu lyckas koppla en till?
• varför det kostar pengar att få hjälp i butik men inte i telefon?
• hur en sex dagar gammal uppdatering kan innebära att jag inte kan komma åt nätet?
• andra dagar, när de inte anser att de har problem med sina egna telefoner, men då det är många som ringer - det är inte trevligt att bli automatiskt bortkopplad med motiveringen att det är många som ringer. Ibland har folk tid att sitta i kö.
(Säg istället 'vi rekommenderar dig att ringa tillbaka senare, om du ändå vill stanna i kön tryck...' Haha, 'tryck ditt personnummer, skostorlek i gummistövlar, ditt postnummer och siffran på ditt hus, skatteverkets omöjliga numrering av din lägenhet och din årsinkomst. Avsluta med fyrkant!')
JAG VILL HA MINA TUSENLAPPAR TILLBAKA!
sämsta köp
Dear Frank, jag hatar telenor.
Det började redan några dagar efter att jag 'fått' abonnemanget. Ingen täckning. Som du ju vet bor jag ytterst centralt i Stockholm - ett mobilabonnemang har ingen anledning att inte fungera. Då menar jag NOLL täckning, inte acceptabla fyra av sju pinnar bakom alla betongväggarna. Nejdå.
Noll, zero, nada.
Och inte trodde de mig när jag fick ringa dem med huvudet upptryckt mot fönstret. Flera gånger genomförde jag väldigt exakta iakttagelser, precis som de bad mig om, för att 'vi' skulle kunna forska i vad i problemet låg i. 'Nej då, du har täckning' sa de. Hur kommer det sig då att jag ringer från min fasta telefon och du inte kan ringa upp mig på min mobil? frågade jag. Men det ville de inte höras talas om. Och efter femte eller femtonde försöket gav jag upp - vad är det för mening att berätta för dem att jag inte kan surfa eller ringa från mitt eget hem om de inte tror mig? Eller skiter i mig? Eller bara är så usla att de inte kan täcka in Stockholms innerstad?
Frank, jag borde redan då krävt att få häva mitt köp.
Men det var jag dum nog att inte göra.
Sedan ändrades mitt arbete och jag fick en annan telefon och jobbets uppkoppling, att använda även hemifrån. Så jag var bara jätteirriterad på telenor ibland, alltså precis då när jag behövde deras tjänster istället. Ganska sällan förvisso, men lika irriterande varje gång.
Sedan har jag bytt jobb helt och hållet. Från första halvan av augusti vill jag åter kunna surfa från mitt eget abonnemang hemma, eftersom nya jobbet har datorn ståendes kvar på jobbet, och därifrån vill jag ju inte surfa det privata surfandet.
Så jag ringer telenor eftersom det som vanligt inte funkade, med den skillnaden att nu gick det inte ens att få svaret 'du har ingen täckning' för då vet jag ju vad jag behöver göra (dvs hänga dongeln utanför fönstret och ha världens längsta usb-kabel och sedan sitta helt still på en stol i köket - mobilt bredband?!).
Efter att ha gjort en lista av evighets-val som gör att jag är säker på att telenor sätter en ära i att utnyttja alla knapparna på telefonen för att göra val, det vill säga det tar mer än en minut att ens hamna i rätt kö, kommer jag fram till någon som ska hjälpa mig. Nej hon vet inte vem jag är för 'du har inte kommit upp på skärmen' trots att jag matat in mina siffror - har jag kanske ett personnummer? Det har jag och sedan förklarar jag problemet och hon upptäcker att mitt kort varit avstängt i nästan tio månader. Va? säger jag. Men jag har ju ringt med andra halvan av tvillingkortet hela tiden? 'Har du?' säger hon. 'Jo det stämmer nog, men det här har varit avstängt av misstag, det borde inte ha varit det.' Nä, okej, tänker jag, det är ju ändå ett lätt problem att åtgärda, det är ju bara att sätta igång det igen, vilket hon ju också säger. 'Starta bara om allt' avslutar hon med och så är hon borta.
Jag startar om allt. Inget händer. Jag ringer upp igen men blir bortkopplad efter att jag matat in mitt telefonnummer, innan jag hinner få något svar. Försöker igen. Trycker in mitt eget telefonnummer och gör diverse val, hamnar i en lång kö igen. Kommer fram - nej, de ser mig som vanligt inte på skärmen, så jag berättar mitt personnummer igen. Och konstaterar sedan att mobilsurfen inte funkar. Ändå. Berättar vad jag just pratat med hennes kollega om och hur och varför. 'Vad konstigt' säger hon, 'Men då ska du prata med it-support.' Jamen jag har ju valt it-support! säger jag. Var är jag då om inte på it-support? 'Du är på kundtjänst' eller vad hon nu svarade 'Men jag kan koppla dig'. Ja tack, gör det. sa jag och började bli rätt sur. Och hon kopplar mig. Och vad får jag höra? 'Välkommen till telenor, du kan nu göra följande val, tryck...'
Jag hamnar alltså sist i kön IGEN.
Trycker på de jävla knapparna och mitt telefonnummer och JAA förfan jag ska svara på den jävla undersökningen.
(Betänk nu att det här var i augusti och har inget med dagens telenorproblem att göra.)
Tror ni jag kom till it-support? Nejdå. Så killen jag hamnade hos mig kopplar mig. Igen. Men den här gången kom jag faktiskt till it-supportens kö - 'vi beräknar att besvara ditt samtal inom 15 minuter'. Aaah! Varför kommer jag sist in i kön när jag redan pratat med någon på samma firma? Så sjukt!
Efter 23 minuter tutar det annorlunda och jag väntar på att någon ska svara. Spraak säger det, och så klipp klipp; någon trycker på sin knapp för att få upp samtalet men hör inte mig som sitter och säger hallå, hur personen nu skulle kunna ha hört det på den 0,75 sekund som samtalet låg framme varje gång. Fjärde gången kopplas jag bort helt.
Här känner jag att jag nog kan bli vansinnig.
Men jag står på mig, herregud jag har ju räkningar att betala! Till andra än telenor alltså. Jag vill kunna surfa in på min banksida!
Försöker igen. Hela den långa proceduren för att få komma till it-support igen. Tolv tretton siffror och väntan.
Efter 34 minuter hade jag inte tid att vänta längre. Det fick bli en annan dag.
Fortsättning en annan dag: jag matar in mitt tiosiffriga telefonnummer. Eller om det var mitt tiosiffriga personnummer; jag minns inte. Sedan gör jag fjorton val på 78 sekunder innan jag hamnar sist i it-kön. Trodde jag alltså.
'Vad har du för person- eller telefonnummer?' är den första frågan. Jag påpekar inte ens att jag har ju tryckt in det, jag svarar bara och framför mitt ärende. 'Men då ska du prata med it-support' säger han. Jag har TRYCKT sju för it-support! säger jag. 'Ja jag vet, det funkar inte alltid' säger han. 'Men jag kan koppla dig'.
AAaaah!
Jag blev inte bortkopplad men hamnade sist i kön. Jag tänker igen att hur sjukt är det inte att först trycka tusen saker till ingen mening och så prata med någon på samma firma som ska koppla mig och sedan ändå inte få en gräddfil till den avdelning som ska ta hand om mitt ärende? Hmm.
Kommer så fram. 'Har du ditt telefon- eller personnummer?' Jag är inte ens förvånad. Men jag har mitt personnummer. Förklarar trött mitt ärende. 'Men då ska du tala med it-support'. VA? URSÄKTA? men nu har ni själva kopplat mig till it-support och jag är ändå inte på it-support fast jag valde det från början? Skämtar du? (Jo Frank, jag frågade faktiskt om han skämtade. Men han gjorde inte det.) Jag sa att nu får it-support ta och ringa upp mig för det här är inte klokt. Men då skulle jag behöva anmäla något på nätet för att de skulle göra det, sa killen. Men jag HAR inget nät, det är därför jag ringer. sa jag.
'Jag kan koppla dig' sa han.
Hör och häpna, jag kom faktiskt fram. Och fick naturligtvis berätta mitt tiosiffriga telefon/personnummer, och så fick jag veta att den nya programvaran jag laddat ner sex dagar tidigare, eftersom jag kom på själv att det kanske var problemet och så åkte jag till en kompis med bredband och laddade ner senaste versionen - ja det programmet, det var alltså gammalt nu.
Så du menar, sa jag, att uppdateringen jag gjorde för sex dagar sedan är gammal och du kan inte hjälpa mig att få igång mitt mobilsurf så pass att jag kan ladda ner nästa uppdatering?
'Just det' sa killen på it-support.
Det hjälper inte att skrika åt stackarna som jobbar på telenor, för annars hade jag gjort det då.
Så jag tog en sväng på stan. Snubblade över en telenorbutik. Där personalen var omåttligt snorkig (de på telefon är i alla fall normalt sett trevliga om än inte alltid särskilt problemlösande). Jag tänkte 'tur att jag inte behöver köpa något, av några så här otrevliga skulle jag aldrig handla'.
Det blir min tur och i vanlig ordning framför jag mitt problem vänligt och med fakta. 'Om vi ska ordna ditt bredband från butik så kostar det 298 kronor.'
Jaha? Jag var tvungen att fråga: Du menar att om jag beställer det här så kostar det 300 spänn men om jag ringer och pratar med er så är det gratis? 'Njaa precis, fast 298 kronor.' svarade han på ett så otrevligt sätt att jag blev full i skratt. 'Jaja' sa jag, 'roligare kan jag ha för 300' och skulle precis säga hejdå när han knyckte till med nacken och såg ut som jag vet inte vad. Jag skulle ha skrattat ihjäl mig om jag inte tyckt det är ganska märkligt att hjälpen ska vara gratis på telefon (det är väl därför det inte går att komma fram) men ska kosta hela 300kr om jag pratar öga mot öga med någon.
Men de vet väl att folk till slut blir desperata och då betalar 300 kronor till det där usla företaget? Bra uttänkt; ett till sätt att dra in pengar till redan inte-speciellt-billiga-abonnemang.
Ytterligare tio dagar senare: jag har laddat ner en version till när jag kom åt internet med min bärbara dator. Pluggar in alltihopa och ingenting funkar. Jag ringer telenor. (Ni börjar känna igen det här nu va?) Matar in mitt tiosiffriga telefon/personnummer. Gör ett antal ytterligare val där jag måste lyssna till rösten säger 'tryck nio, eller dröj kvar' eftersom jag inte längre kommer ihåg alla siffror i huvudet. Kommer fram redan efter 12 minuter. Jag säger 'jag förmodar att du har mig framför dig på skärmen nu eftersom jag matat in mina uppgifter'. 'Näää, de kom inte upp' säger killen som svarade denna gång. 'Nähä, vad konstigt.' säger jag och tänker Jäääääävla idiot-system, helt OOotroligt, varför har de det?.
'Vad kan jag hjälpa dig med?' och jag berättar ovanstående. I något kortare drag. Jag har ny programvara och bredbandet funkar inte. 'Men då ska du prata med it-support'.
Ja, här håller jag på att svimma, förstås. Men säger 'men jag har ju tryckt för it-support' och suckar.
'Men jag kan koppla dig.'
Mmmmmmhm.
Gör det du.
It-supporten kunde inte hjälpa mig. Vi vet inte vad felet är. Men när jag testat en gång till att byta simkorten med varann för att få veta om det är dongeln eller kortet det är fel på ska jag ringa tillbaka.
Idag har det gått ytterligare tio dagar, vi har med god marginal passerat mitten av september. Jag har bytt simkort mellan telefon och dongel. Ingen ny programvara har kommit, jag har alltså det senaste jag kan ha. Och bara idag har jag ringt telenor exakt 26 gånger. Över 300 knapptryckningar har jag har tryckt in då jag matat in mitt telefonnummer på tio siffror 26 gånger och jag har gjort valen 7-3-X, inte 26 gånger för ibland blir jag bortkopplad innan.
Men ibland kommer jag fram till någon person som ändå, varje gång, frågar om mitt telefon/personnummer, och som ändå inte jobbar på it och ska koppla mig - och så har jag ändå blivit bortkopplad. Varje gång. 26 gånger har jag blivit bortkopplad.
25:e gången fick jag höra 'Vi har problem med vår interna telefoni idag'. Nähä?
(Inte bara idag.)
Telenor, ett 'telefonföretag' som inte ens kan ha hand om sina egna telefoner.
Än mindre ordna bredband i de centrala delarna av Sveriges största stad.
Shit happens, jag har hört det, men det här är under mindre än de sista två månaderna. Och det där med att trycka sitt telefon/personnummer, det har inte funkat en enda gång på de två år jag haft telenor.
Mina första och sista 24 månader som kund hos dem!
Sedan Frank, kanske det blir lättare att nå mig igen. Åh, jag längtar omåttligt efter att få byta bolag!
Det började redan några dagar efter att jag 'fått' abonnemanget. Ingen täckning. Som du ju vet bor jag ytterst centralt i Stockholm - ett mobilabonnemang har ingen anledning att inte fungera. Då menar jag NOLL täckning, inte acceptabla fyra av sju pinnar bakom alla betongväggarna. Nejdå.
Noll, zero, nada.
Och inte trodde de mig när jag fick ringa dem med huvudet upptryckt mot fönstret. Flera gånger genomförde jag väldigt exakta iakttagelser, precis som de bad mig om, för att 'vi' skulle kunna forska i vad i problemet låg i. 'Nej då, du har täckning' sa de. Hur kommer det sig då att jag ringer från min fasta telefon och du inte kan ringa upp mig på min mobil? frågade jag. Men det ville de inte höras talas om. Och efter femte eller femtonde försöket gav jag upp - vad är det för mening att berätta för dem att jag inte kan surfa eller ringa från mitt eget hem om de inte tror mig? Eller skiter i mig? Eller bara är så usla att de inte kan täcka in Stockholms innerstad?
Frank, jag borde redan då krävt att få häva mitt köp.
Men det var jag dum nog att inte göra.
Sedan ändrades mitt arbete och jag fick en annan telefon och jobbets uppkoppling, att använda även hemifrån. Så jag var bara jätteirriterad på telenor ibland, alltså precis då när jag behövde deras tjänster istället. Ganska sällan förvisso, men lika irriterande varje gång.
Sedan har jag bytt jobb helt och hållet. Från första halvan av augusti vill jag åter kunna surfa från mitt eget abonnemang hemma, eftersom nya jobbet har datorn ståendes kvar på jobbet, och därifrån vill jag ju inte surfa det privata surfandet.
Så jag ringer telenor eftersom det som vanligt inte funkade, med den skillnaden att nu gick det inte ens att få svaret 'du har ingen täckning' för då vet jag ju vad jag behöver göra (dvs hänga dongeln utanför fönstret och ha världens längsta usb-kabel och sedan sitta helt still på en stol i köket - mobilt bredband?!).
Efter att ha gjort en lista av evighets-val som gör att jag är säker på att telenor sätter en ära i att utnyttja alla knapparna på telefonen för att göra val, det vill säga det tar mer än en minut att ens hamna i rätt kö, kommer jag fram till någon som ska hjälpa mig. Nej hon vet inte vem jag är för 'du har inte kommit upp på skärmen' trots att jag matat in mina siffror - har jag kanske ett personnummer? Det har jag och sedan förklarar jag problemet och hon upptäcker att mitt kort varit avstängt i nästan tio månader. Va? säger jag. Men jag har ju ringt med andra halvan av tvillingkortet hela tiden? 'Har du?' säger hon. 'Jo det stämmer nog, men det här har varit avstängt av misstag, det borde inte ha varit det.' Nä, okej, tänker jag, det är ju ändå ett lätt problem att åtgärda, det är ju bara att sätta igång det igen, vilket hon ju också säger. 'Starta bara om allt' avslutar hon med och så är hon borta.
Jag startar om allt. Inget händer. Jag ringer upp igen men blir bortkopplad efter att jag matat in mitt telefonnummer, innan jag hinner få något svar. Försöker igen. Trycker in mitt eget telefonnummer och gör diverse val, hamnar i en lång kö igen. Kommer fram - nej, de ser mig som vanligt inte på skärmen, så jag berättar mitt personnummer igen. Och konstaterar sedan att mobilsurfen inte funkar. Ändå. Berättar vad jag just pratat med hennes kollega om och hur och varför. 'Vad konstigt' säger hon, 'Men då ska du prata med it-support.' Jamen jag har ju valt it-support! säger jag. Var är jag då om inte på it-support? 'Du är på kundtjänst' eller vad hon nu svarade 'Men jag kan koppla dig'. Ja tack, gör det. sa jag och började bli rätt sur. Och hon kopplar mig. Och vad får jag höra? 'Välkommen till telenor, du kan nu göra följande val, tryck...'
Jag hamnar alltså sist i kön IGEN.
Trycker på de jävla knapparna och mitt telefonnummer och JAA förfan jag ska svara på den jävla undersökningen.
(Betänk nu att det här var i augusti och har inget med dagens telenorproblem att göra.)
Tror ni jag kom till it-support? Nejdå. Så killen jag hamnade hos mig kopplar mig. Igen. Men den här gången kom jag faktiskt till it-supportens kö - 'vi beräknar att besvara ditt samtal inom 15 minuter'. Aaah! Varför kommer jag sist in i kön när jag redan pratat med någon på samma firma? Så sjukt!
Efter 23 minuter tutar det annorlunda och jag väntar på att någon ska svara. Spraak säger det, och så klipp klipp; någon trycker på sin knapp för att få upp samtalet men hör inte mig som sitter och säger hallå, hur personen nu skulle kunna ha hört det på den 0,75 sekund som samtalet låg framme varje gång. Fjärde gången kopplas jag bort helt.
Här känner jag att jag nog kan bli vansinnig.
Men jag står på mig, herregud jag har ju räkningar att betala! Till andra än telenor alltså. Jag vill kunna surfa in på min banksida!
Försöker igen. Hela den långa proceduren för att få komma till it-support igen. Tolv tretton siffror och väntan.
Efter 34 minuter hade jag inte tid att vänta längre. Det fick bli en annan dag.
Fortsättning en annan dag: jag matar in mitt tiosiffriga telefonnummer. Eller om det var mitt tiosiffriga personnummer; jag minns inte. Sedan gör jag fjorton val på 78 sekunder innan jag hamnar sist i it-kön. Trodde jag alltså.
'Vad har du för person- eller telefonnummer?' är den första frågan. Jag påpekar inte ens att jag har ju tryckt in det, jag svarar bara och framför mitt ärende. 'Men då ska du prata med it-support' säger han. Jag har TRYCKT sju för it-support! säger jag. 'Ja jag vet, det funkar inte alltid' säger han. 'Men jag kan koppla dig'.
AAaaah!
Jag blev inte bortkopplad men hamnade sist i kön. Jag tänker igen att hur sjukt är det inte att först trycka tusen saker till ingen mening och så prata med någon på samma firma som ska koppla mig och sedan ändå inte få en gräddfil till den avdelning som ska ta hand om mitt ärende? Hmm.
Kommer så fram. 'Har du ditt telefon- eller personnummer?' Jag är inte ens förvånad. Men jag har mitt personnummer. Förklarar trött mitt ärende. 'Men då ska du tala med it-support'. VA? URSÄKTA? men nu har ni själva kopplat mig till it-support och jag är ändå inte på it-support fast jag valde det från början? Skämtar du? (Jo Frank, jag frågade faktiskt om han skämtade. Men han gjorde inte det.) Jag sa att nu får it-support ta och ringa upp mig för det här är inte klokt. Men då skulle jag behöva anmäla något på nätet för att de skulle göra det, sa killen. Men jag HAR inget nät, det är därför jag ringer. sa jag.
'Jag kan koppla dig' sa han.
Hör och häpna, jag kom faktiskt fram. Och fick naturligtvis berätta mitt tiosiffriga telefon/personnummer, och så fick jag veta att den nya programvaran jag laddat ner sex dagar tidigare, eftersom jag kom på själv att det kanske var problemet och så åkte jag till en kompis med bredband och laddade ner senaste versionen - ja det programmet, det var alltså gammalt nu.
Så du menar, sa jag, att uppdateringen jag gjorde för sex dagar sedan är gammal och du kan inte hjälpa mig att få igång mitt mobilsurf så pass att jag kan ladda ner nästa uppdatering?
'Just det' sa killen på it-support.
Det hjälper inte att skrika åt stackarna som jobbar på telenor, för annars hade jag gjort det då.
Så jag tog en sväng på stan. Snubblade över en telenorbutik. Där personalen var omåttligt snorkig (de på telefon är i alla fall normalt sett trevliga om än inte alltid särskilt problemlösande). Jag tänkte 'tur att jag inte behöver köpa något, av några så här otrevliga skulle jag aldrig handla'.
Det blir min tur och i vanlig ordning framför jag mitt problem vänligt och med fakta. 'Om vi ska ordna ditt bredband från butik så kostar det 298 kronor.'
Jaha? Jag var tvungen att fråga: Du menar att om jag beställer det här så kostar det 300 spänn men om jag ringer och pratar med er så är det gratis? 'Njaa precis, fast 298 kronor.' svarade han på ett så otrevligt sätt att jag blev full i skratt. 'Jaja' sa jag, 'roligare kan jag ha för 300' och skulle precis säga hejdå när han knyckte till med nacken och såg ut som jag vet inte vad. Jag skulle ha skrattat ihjäl mig om jag inte tyckt det är ganska märkligt att hjälpen ska vara gratis på telefon (det är väl därför det inte går att komma fram) men ska kosta hela 300kr om jag pratar öga mot öga med någon.
Men de vet väl att folk till slut blir desperata och då betalar 300 kronor till det där usla företaget? Bra uttänkt; ett till sätt att dra in pengar till redan inte-speciellt-billiga-abonnemang.
Ytterligare tio dagar senare: jag har laddat ner en version till när jag kom åt internet med min bärbara dator. Pluggar in alltihopa och ingenting funkar. Jag ringer telenor. (Ni börjar känna igen det här nu va?) Matar in mitt tiosiffriga telefon/personnummer. Gör ett antal ytterligare val där jag måste lyssna till rösten säger 'tryck nio, eller dröj kvar' eftersom jag inte längre kommer ihåg alla siffror i huvudet. Kommer fram redan efter 12 minuter. Jag säger 'jag förmodar att du har mig framför dig på skärmen nu eftersom jag matat in mina uppgifter'. 'Näää, de kom inte upp' säger killen som svarade denna gång. 'Nähä, vad konstigt.' säger jag och tänker Jäääääävla idiot-system, helt OOotroligt, varför har de det?.
'Vad kan jag hjälpa dig med?' och jag berättar ovanstående. I något kortare drag. Jag har ny programvara och bredbandet funkar inte. 'Men då ska du prata med it-support'.
Ja, här håller jag på att svimma, förstås. Men säger 'men jag har ju tryckt för it-support' och suckar.
'Men jag kan koppla dig.'
Mmmmmmhm.
Gör det du.
It-supporten kunde inte hjälpa mig. Vi vet inte vad felet är. Men när jag testat en gång till att byta simkorten med varann för att få veta om det är dongeln eller kortet det är fel på ska jag ringa tillbaka.
Idag har det gått ytterligare tio dagar, vi har med god marginal passerat mitten av september. Jag har bytt simkort mellan telefon och dongel. Ingen ny programvara har kommit, jag har alltså det senaste jag kan ha. Och bara idag har jag ringt telenor exakt 26 gånger. Över 300 knapptryckningar har jag har tryckt in då jag matat in mitt telefonnummer på tio siffror 26 gånger och jag har gjort valen 7-3-X, inte 26 gånger för ibland blir jag bortkopplad innan.
Men ibland kommer jag fram till någon person som ändå, varje gång, frågar om mitt telefon/personnummer, och som ändå inte jobbar på it och ska koppla mig - och så har jag ändå blivit bortkopplad. Varje gång. 26 gånger har jag blivit bortkopplad.
25:e gången fick jag höra 'Vi har problem med vår interna telefoni idag'. Nähä?
(Inte bara idag.)
Telenor, ett 'telefonföretag' som inte ens kan ha hand om sina egna telefoner.
Än mindre ordna bredband i de centrala delarna av Sveriges största stad.
Shit happens, jag har hört det, men det här är under mindre än de sista två månaderna. Och det där med att trycka sitt telefon/personnummer, det har inte funkat en enda gång på de två år jag haft telenor.
Mina första och sista 24 månader som kund hos dem!
Sedan Frank, kanske det blir lättare att nå mig igen. Åh, jag längtar omåttligt efter att få byta bolag!
tisdag 30 augusti 2011
bästa köp
Dear Frank, idag har jag köpt en riktigt bra sak. En svindyr lunch! Åh, vad jag behövde den. Och åh, vad god den var. Värme näring och njutning. I helt obestämd ordning; jag vill sätta allt först i meningen.
Såg ett klipp med en 'komiker' på tv, en person jag inte uppskattar allt för mycket. Men en sak kände jag igen mig i: hon spenderade inte heller gärna tid i köket. Och nu för tiden, när hon tjänar pengar, spenderade hon både tid och pengar på restaurang istället.
Ja, jag gillar verkligen mat! Älskar mycket och gott. När någon annan lagat den.
Inget är så gott som att slippa laga den själv... ja, inom vissa gränser alltså.
Så ska jag också göra. När jag blir stor. Och tjänar pengar. Sitta på krogen och njuta alltså.
Den dagen den glädjen.
Uuhum.
- via min iPhone
Såg ett klipp med en 'komiker' på tv, en person jag inte uppskattar allt för mycket. Men en sak kände jag igen mig i: hon spenderade inte heller gärna tid i köket. Och nu för tiden, när hon tjänar pengar, spenderade hon både tid och pengar på restaurang istället.
Ja, jag gillar verkligen mat! Älskar mycket och gott. När någon annan lagat den.
Inget är så gott som att slippa laga den själv... ja, inom vissa gränser alltså.
Så ska jag också göra. När jag blir stor. Och tjänar pengar. Sitta på krogen och njuta alltså.
Den dagen den glädjen.
Uuhum.
- via min iPhone
fredag 26 augusti 2011
inget nytt
Dear Frank, jag har börjat måla igen. Och för att öva synapserna har jag plockat fram akvarellådan från dess långa dvala.
För att få upp känslan igen har jag bestämt mig för att bara göra 'kludd', frekvent och ofta (alltså, det gör ju inget om det råkar bli bra), vilket gör att jag ofta börjar och avslutar dagen med block och pensel.
I morse gjorde jag kaffe och kröp sedan upp i fåtöljen med blocket i knät, resten av attiraljerna på pallen bredvid. Kluddade en massa, gick skapligt. Bytte som vanligt penslar hit och dit, gjorde som jag gör helt enkelt. Skulle byta till något större pensel igen, tar den och vispar om, för fast jag lägger ifrån mig dem avsköljda sköljer jag liksom av dem igen när jag ska börja om. Vispar, drar av den mot kanten, tänker Va fan sköljde jag inte av den emellan? vispar och drar av igen. Tänker Men sån där brunbeige färg har jag väl inte haft nu?
Gör om proceduren en tredje gång och då ser jag det:
Jag vispar runt med penseln i kaffet. Det är mot kaffemuggens kant jag drar av penseln och det är inte färg jag drar av; det är min kära latte.
Himla snygg färg men liksom inte riktigt rätt.
Vi vet ju sedan innan du och jag, att jag inte är riktigt klok, så det är ju inget nytt. Men ändå.
Sedan flyttade jag kaffemuggen längre bort från vattnet.
- via min iPhone
För att få upp känslan igen har jag bestämt mig för att bara göra 'kludd', frekvent och ofta (alltså, det gör ju inget om det råkar bli bra), vilket gör att jag ofta börjar och avslutar dagen med block och pensel.
I morse gjorde jag kaffe och kröp sedan upp i fåtöljen med blocket i knät, resten av attiraljerna på pallen bredvid. Kluddade en massa, gick skapligt. Bytte som vanligt penslar hit och dit, gjorde som jag gör helt enkelt. Skulle byta till något större pensel igen, tar den och vispar om, för fast jag lägger ifrån mig dem avsköljda sköljer jag liksom av dem igen när jag ska börja om. Vispar, drar av den mot kanten, tänker Va fan sköljde jag inte av den emellan? vispar och drar av igen. Tänker Men sån där brunbeige färg har jag väl inte haft nu?
Gör om proceduren en tredje gång och då ser jag det:
Jag vispar runt med penseln i kaffet. Det är mot kaffemuggens kant jag drar av penseln och det är inte färg jag drar av; det är min kära latte.
Himla snygg färg men liksom inte riktigt rätt.
Vi vet ju sedan innan du och jag, att jag inte är riktigt klok, så det är ju inget nytt. Men ändå.
Sedan flyttade jag kaffemuggen längre bort från vattnet.
- via min iPhone
tisdag 26 juli 2011
böcker
Dear Frank, jag gillar verkligen inte böcker där huvudpersoner plötsligt och icke-förvarnat dör på mindre än en halv sida, från det att allt var normalt. Dessutom när huvudpersonen var mycket nära att uppnå det jag väntat i 98% av boken på att personen ska uppnå.
Jävligt irriterande.
Men i övrigt var den hyfsat bra.
- via min iPhone
Jävligt irriterande.
Men i övrigt var den hyfsat bra.
'En dag' av David Nicholls.
- via min iPhone
torsdag 16 juni 2011
söndag 12 juni 2011
simhallsäckel
Dear Frank, jag behövde bara glömma badtofflorna en enda gång, när jag var och badade med den lilla, för att få vad jag misstänker är fotsvamp. Är det konstigt att jag hatar allt vad simhallar heter?
Det är femton år sedan jag hade liknande symtom - dvs när jag senast besökte en simhall utan flippfloppar på fötterna. Det är så äckligt! Grymt äckligt!
Kommer det en fotvårta också ska jag be någon amputera benet...
... förlåt jag ska inte skoja om så allvarliga saker - sådan är min känsla, hur som helst. Du vet ju att jag är kinkig med fötter.
Nu har jag köpt en salva på apoteket - tjejen jag frågade frågade mig om det kliade men det gör det inte. Då ville hon se min fot för att se om det verkligen kan vara svamp. Kan du tänka dig att jobba i ett apotek och vilja se någons fötter??! Så det fick hon naturligtvis inte. Jag chansar hellre.
Det värsta, jag menar näst värsta förstås, är att salvan luktar så äckligt. Värre än mina fötter någonsin luktat (vilket i och för sig inte säger så mycket, jag har ju tur med mina fina osvettiga fötter) och så ska jag nu smeta på denna stinksalva... Nä, fy fan för badhus och simhallar. Tror du de tycker det är okej om jag kommer i gummistövlar i fortsättningen...?
Helikopter
Dear Frank, jag kanske kommer att sakna helikoptrarna sedan.
Även om de flyger där också kommer de inte flyga lika lågt som vid inflygningarna till SÖS.
Eller, och, om de ändå gör det ska jag nog inte vara glad.
Det var roligt att du stannade ett tag, hur har du det nu där borta?
Du borde faktiskt vara här och hjälpa mig att tänka!
måndag 17 januari 2011
onsdag 12 januari 2011
Endast Amerika amerikanska röster har
Dear Frank
Blir man inte lite glad av detta? Och överväldigad, samt lite oroad, av den amerikanska omåttligheten... hoppas han kan hantera det! Mycket på ett bräde.
Men i grunden glad av det. Håller du inte med?
Och sist men inte minst. Vilken röst!
Uppdatering! Här!!
Och så måste jag även tillägga att det är ett enormt jobb han gjort med att bli nykter, och fortsätta vara det, när man bor i ett tält under en motorvägsbro. Det är ett enormt arbete av en vanlig Svensson med familj och boende, att göra det i den sitsen han var i...
... otrolig kille. Måtte han hålla ut.
Blir man inte lite glad av detta? Och överväldigad, samt lite oroad, av den amerikanska omåttligheten... hoppas han kan hantera det! Mycket på ett bräde.
Men i grunden glad av det. Håller du inte med?
Och sist men inte minst. Vilken röst!
Uppdatering! Här!!
Och så måste jag även tillägga att det är ett enormt jobb han gjort med att bli nykter, och fortsätta vara det, när man bor i ett tält under en motorvägsbro. Det är ett enormt arbete av en vanlig Svensson med familj och boende, att göra det i den sitsen han var i...
... otrolig kille. Måtte han hålla ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)