Dear Frank
Åh om du anade hur trist jag tycker att det är nu. Inte själva våren, den är underbar och jag är så glad att jag bor där jag bor, spelar ingen roll att jag är galen som bor så, det är toppen.
Men allt annat.
Du vet det där med kärlek.
Och orka gå i skolan.
Vi har en hemtenta.
Det är så tråkigt att jag storknar. Helt värdelöst tradigt. Faktiskt värre än vägtekniken. Och den är trist. De jävla talen tar tre fyra sidor att räkna ut.
Och sedan när vi kommer ut är det nån data som ska göra det i alla fall. Jobbet alltså. Vilket ju är tur det. Men ändå. Visst, det är jättekäckt att jag kan räkna ut det även om datorerna går under. Men i så fall kommer inte byggandet av vägar se likadant ut i alla fall...
Motiverad? Jag? Gaah.
Och så var det ju det där med kärleken. Inte.
Men en annan sak! Jag kan ha hittat en ny vän! Alltså jag menar vän-vän, inte kärleks-vän. Och det är ju nästan ännu bättre... Hon går i klasssen och är smart och trevlig och ödmjuk och jag tycker riktigt bra om henne. Och en ny vän vore riktigt riktigt riktigt roligt, jag som gjort slut med en del av de gamla. (Fast vissa envist poppar upp till ytan, energibovar, och jag känner mig hård som nobbar men sedan lättad för att jag inte behöver... ja du vet.)
I alla fall. Och så det där med kärlek. Bristen på den.
Det är vår, okej? VÅR, okej?!
Kanske har jag ändå inte plats för någon, jag känner att jag nog inte skulle ha det rätta engagemanget, rätta brinnet. Å andra sidan, skulle Han dyka upp borde jag väl hitta det?
Men bara lite sex då? Vore ju så trevligt. Kul. Härligt.
Äh va fan. Ser så töntigt ut. 'Härligt'? Bah. Och vem försöker jag lura? Jag tänder ju i alla fall inte på alla burkarna förrän jag tänder på hela människan. Å andra sidan tar fyrverkerierna ut varandra då. Men om jag inte vore sån, som tar lite tid på mig och sedan exploderar, ja då kunde jag ju bara ha lekt med han jag skrivit om tidigare. Ibland önskar jag verkligen att jag vore sån; bättre på att leka redan från början.
Åh Frank jag har blivit så trist.
Och trött.
Och jag längtar efter sommarlov.
Fast jag inte ens sökt sommarjobb.
Å andra sidan...
... har jag ju alltid vården. Alltid denna vården. Vill inte men hellre det än skola just nu, jag är GRYMT trött på detta. Tur det är annorlunda nästa läsår. Längtar efter lite verklighetsanknytning.
Ja, och så det där med kärlek då.
