Att frysa är ett osexigt val

Dear Frank

Hur kan man ha sån ärt att man både klagar på kylan och sedan hävdar att man inte klär på sig för att man inte vill -  i meningarna efter varann?!

Jag vill börja med att säga: förut var jag också dum i huvudet. Förut. För länge sedan.

Idag är det 21 grader kallt men redan vid tre grader kallt det är inte sällan man ser blåfrusna människor stå och huttra vid någon busshållplats, eller så är det någon man känner ytligt som säger 'fy fan vad kallt det är, jag fryser så jag dör'. Jaha ditt jävla pucko tänker jag då och svarar Mmhm och framhärdar de i hur ruskigt kallt det är så kan det hända att jag säger 'jag har bla bla bla, vad använder du för långkalsonger då?'. Långkalsonger? säger personen. 'Nä sånt har inte jag.' (Och i bästa fall tillägger de 'sånt är för veklingar' eller 'man är ju viking'. Men jag är ganska säker på att vikingar var bättre på att klä på sig; inte frös de med flit i alla fall. De kanske frös mer än vi men då var de för att de inte hade mer att klä på sig. Och hur kan man ha sån ärt att man både klagar på kylan och sedan hävdar att man inte klär på sig för att man inte vill -  i meningarna efter varann?!)

Tillbaka till personen som har lika mycket på benen när det är 21 grader kallt som när det är 18 plusgrader i augusti. Antagligen saknar han även något av följande, eller för den delen inte helt osannolikt alltihopa: mössa, vantar, extra varmt på fötterna.

Och då är man fane mej dum i huvudet.

Då kan man få höra argumenten: 'jag ser så tjock ut med långkalsonger' eller 'det förstör min frisyr'. Bullshit att 0,5 millimeter extra tyg kan få dig att se tjockare ut. Och frisyren, jo visst det håller jag med om. Prova det här: fluffig fodrad luva som inte sitter åt över håret. Värmer det med. Eller byt den jävla frippan eller prova en bättre styling.

Någon gång runt den tid då jag blev 20 år, när 90-talet var ungt och precis innan grungen kom på bred front och det blev modernt med mössa (året runt) - då kom jag på att man är fan så mycket snyggare om man är varm och go' – och glad – i en ful mössa* än om man står där med fixat hår och kort kjol men har blå läppar och skakar (och surar). Det är helt enkelt inte läckert. Inte det minsta sexigt. Inte hos karlar heller (även om de i regel inte har kjol, men såna där tunna tajta brallor där man ser rumpan kan inte vara så varma de heller); föreställ dig (fast det kanske är svårt för dig där i värmen Frank men föreställ dig ändå) att möta någon du gärna skulle kramas med men när personen tar i dig är det som att få en kylklamp runt halsen och sedan börjar personen klaga - på något som dessutom bara påvisar personens egen oförmåga att ta hand om sig själv.

Helt otroligt osexigt. Och förutom det är det som att gå omkring med en tröja där det står 'jag har 43 i iq'.

Kalla händer, nariga och sträva av brist på vantar - det är inte sådana händer som jag vill ska ta i mig.

Te-huve-variant av mössa för inbitna punkare. Coolt. Undrar om hans mamma sydde den?

Så här gör jag (och jag är, som du ju nu vet, bäst, haha):
• har något på huvudet. Det är roligare att ha något på huvudet om man gillar det som är där, hitta på något som du tycker om/ tycker är kul/ talar om vem du är
• rejäla vantar. Sådana som är skapade för Mount Everest, typ.
• sulor i skorna. Värmereflekterande och/eller i ull. Då kan man till och med ha jumpadojor hela vintern, inga problem.
• sockor i ull på fötterna. Nu har jag det ju gärna jämt, men om man inte vill det så är ändå tipset när det är som kallast: skippa bomullen. Det blir MYCKET varmare med bara ull (eller ull&alpacka) för det värmer även när det är fuktigt och leder dessutom iväg fukten, medan bomullen håller den kvar och därmed kyler. Det finns yllestrumpor som är lika tunna som dina vanliga i bomull eller, iofs mer ovanligt men ändå, siden.
• långkalsonger för bövelen. Om du nu är så kinkig (och tycker det blir för varmt inne fast du då kan ta av dig till kortärmat på överkroppen) så prova de i siden. Svalt när det är varmt, varmt när det är kallt. Fast själv äger jag inga långkalsonger – hör och häpna – men det är för att jag använder mina jumpabrallor (som jag aldrig jumpar i utan bara har synligt hemma) under andra byxor.
• rör på dig. Vilket ju låter som en superfånig kommentar men nu när jag kom in från dessa 21 minusgrader så var jag lite för varm. Och jag hade en vanlig tunn tröja på mig, fleece och jacka. (Och dubbla byxor och dubbla raggsockor i de fodrade skorna och mössa och vantar.) Och jag var varm för att jag gick i ett sånt tempo att kroppen fick jobba. Och det kan varenda jävel göra; är du helt otränad så ökar du bara farten lite så att det blir precis så jobbigt att du blir aningens varm (inte svettas, det kyler ju!). Och är du mer tränad – ja det är nog inte du som läser det här för det vet du redan. Och Frank, du är en latoxe på en varm ö så du behöver bara tänka på det när du kommer hit och hälsar på.

Haha, nu kom jag på varför den där snubben tyckte jag var så snygg här om dagen! Jag var varm och nöjd och därmed sexig, det var egentligen inte snygg jag var! Hahahaha!



Några som inte kan välja att klä på sig är de riktigt små barnen.

Jag kan inte förstå att det är så ofta som man ser påpälsade (jo, faktiskt) föräldrar som har med sig små små barn, som inte ens kan säga att de fryser, och så har de helt röda eller blå händer och är ledsna.

Jodå, det klart jag vet att barn många gånger är varma om händerna fast vi andra behöver vantar, jag har förstås egen erfarenhet av det och det är naturligtvis inte de fallen jag menar – det är ju bara att känna på deras händer så vet man i vilket tillstånd de är. Och händer som är varma är inte blåröda. Jag lovar. De är hudfärgade. Och barnet är förmodligen nöjt med att sitta i pulkan då.
Det gör rejält ont att frysa när det gått tillräckligt långt, har vissa vuxna glömt det?

'Han bara tar av sig vantarna hela tiden' eller 'jag kan inte få dem att sitta kvar på'. Kyss mig i arslet, är du vuxen eller inte?! Lös problemet! Om du vet att ditt barn behöver vantarna på (eller anar att ditt barn nog borde ha det...) så sätt på långa vantar (såna 'dagisvantar' som nästan går upp till armbågen) innan overallen. Rätt knepigt att få av dem sedan. Men om ditt barn ändå har talang för det finns det såna där spännen som ser till att vantarna sitter på plats.
Slöa nonchalanta vuxna.
Stackars vissa barn.

Om du har ett barn utan vantar som gnäller av till synes ingen anledning kan du ju prova att värma händerna på barnet och se vad som händer.
(Inte helt ovanligt att det är tvärtom heller; allt för påpälsade barn som gnäller för att de håller på att få värmeslag - känn efter - nacken är ett bra ställe som avslöjar resten av kroppen när de är så små - så de inte kokar i sina thermokläder.)

Och en till sak – om man är varm om händerna själv är det lätt att värma sitt barns händer. Det är väldigt skönt att som liten kunna komma till en vuxen som kupar sina händer runt dina och bara värmer.


Så.
Det blev ett långt utlägg om alla puckon som väljer att frysa av egen fri vilja. Skyll er själva och sluta klaga.







* ungefär som att man även är snyggare i cykelhjälm än med en hjärnskada

Håll till höger, jävla bimbo

Dear Frank

Jag blir så trött på folk ibland. Och jag tänker på det där med att flytta igen, men om jag flyttar så långt ut på landet att jag nästan slipper folk tar det nog bara en kvart innan jag får lappsjuka istället. Och jag som ändå har flyttat till något radikalt annorlunda än att bo på den väldigt hotta adressen jag hade innan! Där kan man ju fatta att man efter femton år får absolut nog av folk; party dygnet runt varenda dag i veckan, maraton, gamla vattenfestivaler och midnattslopp, demonstrationer och all möjlig skit när allt man vill är att ta sina mjukisbyxor och gå och köpa mjölk och lakrits.

Här är det ju annorlunda, även om det är centralt i en väldigt-nära-när-förort. Det är egentligen som natt och dag. Här är det aldrig svårt att få tillträde till sin egen port och det är ganska sällan jag inte kan gå trottoaren fram utan att stöta på hinder - något som ju tidigare bara skedde ett par gånger om året - ja säg midsommardagen och kanske juldagen också. Annars proppat med folk för jämnan.

Så jag borde ha bättre tålamod nu, kan jag tycka.

Men det kan du glömma.

Ibland så bara ruttnar jag. Om man möts två stycken på en gångväg och båda håller i mitten till en början, sedan väjer jag naturligtvis åt höger för det är ju det man gör och har gjort sedan urminnes tider. Alla som fått lära sig lite hyfs och vett vet att man håller till höger när man möter någon annan gående. Inte in absurdum förstås, det får ju finnas någon måtta och användas när det behövs - som när jag går där på den där gångvägen och tydligt väjer till höger - hur ofta är det då inte den andra genast sneddar över till sin vänstra sida och så är vi på total kollisionskurs trots att jag både tidigt och tydligt visat på vilken (klassisk påbjuden) sida jag tänker gå?

Eller som idioterna på ica, när man ska mötas i den smala gången mellan chark och mjölk. En hel massa människor gör som jag, håller till höger, och så finns det några puckon som stannar upp all trafik genom att promt hålla till vänster och vägra flytta sig när alla andra suckar åt dem. Var har de vuxit upp?!

Och värst tror jag hörnet vid konditoriet är. Kommer man nedifrån och ska mot ica så håller man höger efter husväggen, och kan ju för den delen inte se dem som kommer från andra hållet. Hålet vid bommen är inte jättestort men det går bra att mötas där med lite god vilja.

Den goda viljan saknas, rent allmänt hos 20% av befolkningen och i synnerhet hos kvinnor som är tio år yngre än jag själv. Om jag så stod still, lutandes mot väggen, skulle de gå på mig (och alla pensionärer som i regel har vett att hålla sig på samma sida, även den mest förvirrade typen, men de får stapplande ta sig åt sidan för den vänstervridna småländskan på 29,5 vårar). De här puckade bimbona har ingen social kometens what so ever: de väjer aldrig sina 50% (alla andra ska väja 100%) och de bara MÅSTE hålla till vänster och få resten av folkhopen som kommer från tåget att byta sida, med barnvagnar och trassliga hundkoppel och gud vet allt som följer i deras spår.

Och idag var jag den tvättäkta kärring som jag börjar bli.

Jag väste 'håll till höger, bonnläpp' åt rikspuckot.

Vilket naturligtvis är en skymf mot våra stackars bönder, jag är säker på att de vet att dela på utrymmet när så krävs. Jag antar att uttrycket kommer sig av att det är lätt att tro att de vuxit upp på en åker och alltid bara kunnat gå rakt fram, utan att någonsin ta hänsyn till något.

Men inflyttningen till Stockholm är stor, tydligen väldigt stor, och en del som flyttar hit tror att det är så de ska bete sig här. För här ska man vara kaxig.

Jag kan säga: ingen infödd stockholmare beter sig så här. För vi är uppfödda med att dela på ytan, vinka någon annan före i kön för att världen ska flyta smidigare, hålla upp dörrar, stoppa andras hundar och barn som är på väg ut i trafiken. Sedan lever vi efter leva-och-låta-leva-regeln, gör det inte någon annan någon harm får folk hållas bäst de vill, precis som man själv vill vara i fred med sitt, och vi stirrar inte så mycket på andra och söker inte kontakt på tunnelbanan, näe för det blir besvärligt om man möter hundra tusen personer på en dag. Men vi är inte på något sätt omöjliga eller dryga när det väl gäller. Och vi hälsar absolut på grannarna, pratar gärna länge med dem och lånar socker.

Det är de inflyttade med mindervärdeskomplex som tror att de måste bevisa något och 'vara' någon i den här stan (för innan existerade de förstås inte, eller?) som utgör 98% av problemet.

Man måste inte bli någon när man flyttar hit, alla är redan någon. Bevara den personen istället och håll till höger och underlätta livet för varann, så kommer ni så småningom slippa annars så väna kärringjävlar (och gubbjävlar med för den delen) som grinigt väser något om höger.

Vad säger du Frank, tror du de har fattat nu?